Hösten släckte sommaren med den mjukaste av kyssar

September är en av de vackraste av månader. Jag känner en inre ro som sommarstressen aldrig bjuder på. Även om det är mycket som händer, så trivs jag. Jag trivs med skolan. Med jobbet. Med livet. Inte varje dag dock, men för det mesta. Jag har alltid ställt höga krav på gällande hur jag vill leva mitt liv. Det är effektivt och jag uppnår alltid det jag vill. Utåt kan mitt liv säkert verka som en dans på rosor men riktigt så lätt är det inte. Kraven för med sig en ångest och den är inte alltid lätt att hantera. Ändå känns hösten alltid som en fräsch nystart med nya förhoppningar och nya kunskaper att ta del av. 
 
Den här veckan har schemat varit fullsmockat. Jag har studerat farmakologi och jobbat på apoteket. Det är roligt att jag känner mig peppad och trivs så bra. Jag och Elise har också varit på brukshundsklubben och tränat. Elise har trimmats och varit hos veterinären som tagit bort tandsten. Hon ger mig så mycket glädje den hunden. Och jag är så lycklig trots att det är mycket att göra med henne att jag har möjligheten och tid till det med utöver skola/jobb. Att jag har föräldrar som ställer upp med tid och hjälp och även en pojkvän som förstår min livsstil. För det är inget som gör mig så lycklig som att få hålla på med djur. 
När vi gått klart lydnadskursen är jag sugen på att testa spår. Det är kombon mellan pudel och labrador som jag tror starkt på. Hon har det i sig. 
 
Hundliv, Vardasgrubbel | | 2 kommentarer |

En stuga i skogen

Jag har lovat att dela med mig av bilderna av ödetorpet som jag och L besökte under midsommar. Det var en stuga långt ute i skogen som stått tom sedan 70-talet. Tidigare bodde ett konstnärspar där har jag fått veta, men en dag så åkte de därifrån och kom aldrig mer tillbaka. Stugan ser helt orörd ut, som om de bara lämnat allt och åkt.
 
Paret har även varit skulptörer och det går man inte miste på... 
En gammal tidning på verandan.
Många vackra målningar på dörrar och även den öppna spisen.
 
På köksbordet står en medicinburk med hjärtmedicin kvar.
 
Spännande med något så gammalt som står kvar nästintill orört och i samma skick som när de lämnade huset. Det uppstår så många frågor, varför försvann de bara? Vad hände med dem? Vilka var dem? Grubblandes gick vi därifrån. Det är nästan något sorgligt över det hela. Det är fascinerande på samma gång. Jag har alltid varit intresserad av gamla hus, kikat in och undrat över vad som har försegått där och vilka människorna var som bott där. Detta var ändå ett speciellt hus i och med att de som bott där lagt ner sin själ i stugan med alla konstverk och målningar och sen bara försvunnit i tomma intet. Det är alltid speciellt med att stöta på ödehus. Man kan alltid hoppas på att någon ägare återvänder och tar till vara på allt. Det är så synd när det bara förfaller.
Vardasgrubbel | | Kommentera |

Juliglimtar

I helgen hade vi besök av Ls kära syster. Vi passade på att hitta på en del roligt ihop. Dock blev jag akut inringd på jobb under lördagen och blev tvungen att jobba en stund, men det gick bra ändå. Istället kom de in och hälsade på mig och jag tyckte det var härligt. Efter jobbet åt vi mat, gick på konstmuseum och såg Charlotte Gyllenhammars utställning som var berörande, fikade i skärgården och tog igen oss lite hemma i lägenheten. Under söndagen när vi var ute och gick i skogen upptäckte vi de förstå blåbären och blev inspirerade att planera in en plockardag för att fylla hinkar fulla i liter med blåbär.  Igår och idag är jag ledig och ikväll ska vi på hundkurs igen. Jag har sett filmen Blue valentine och grät en skvätt och lyssnat på Smith and Thell. Imorgon blir det jobb som gäller och jag vilar mig så gott det går. Det är ju alltid hushållssysslor som behöver göras, men några korta powernaps får det bli.
 
Helst av allt längtar jag till ledigheten och semester, men lite kvar är det att ta sig igenom först.
 
 
Vardasgrubbel | | Kommentera |
Upp